- Verdi! Verdiii!!! Kom och hjälp till! Verdi, kom och jobba!

"Jaha, då var det dags igen då. Matte ropar. Hon behöver säkert ett handtag. Det har varit så i många veckor nu - ända sen den lilla kom. Men det är väl så. Förr hade jag mitt vanliga jobb att patrullera gården. Vakta den mot försäljare, traktorer och grannens katt. Men sen den lilla kom så har det blivit dubbelarbete. Men det är väl så när man har ungar hemma; det blir en massa extrajobb."

Och Verdi reser sig, sträcker på sig både fram och bak och tassar sedan långsamt mot köket. Han rör sig majestätiskt, för det är ju trots allt en liten dam borta i köket och det gäller att imponera... "Hans Majonnäs", brukar visserligen lillhusse säga, men det är inget att bry sig om; en hundtjej är en hundtjej - även om hon inte är så gammal ännu.

Den lilla damen mottar Majestätet på sitt eget sätt: "Jipiii!!! Här kommer ju värdens största tuggis! Min alldeles egna lekfarbror..." och hon slänger sig om halsen på honom och begraver sina tänder i hans stora, vita krage. Med valpen hängande runt halsen vänder sig Verdi mot matte med lidande blick: "Vad är det ni har skaffat hem!?"

Några sekunder senare råder friden i köket. På golvet ligger Verdi och mellan hans framtassar befinner sig en ätande valp. Verdi skulle gärna norpa åt sig av maten men låter bli. Han brukar få smaka lite, lite grann. Annars går jobbet ut på att Vara Där. Ibland hinner han somna innan valpen ätit upp, men det gör inget bara han Är Där. Annars äter hon inte. Nej och åter nej. Inte första måltiden, inte andra eller tredje. Nix pix!

Så, då var maten uppäten och den lilla kroppen full av energi. Innan Verdi hunnit samla sig, har hon klättrat upp på hans huvud - hoppla pålle! - över ryggen, huggit tänderna i svansen - fast då blir matte sur, så det är nog bäst att släppa - och återigen hunnit tillbaka till Verdis huvud. Lagom till hon huggit tänderna i hans nos och läppar, vaknar Verdi äntligen tillräckligt för att resa sig upp. "Dessa småglin! Har de ingen respekt för oss vuxna nuförtiden...", muttrar han, men leker snart med glad svans. Och trots att den lilla plockar av honom både tuggisar och bollar inom loppet av några sekunder, skulle han inte byta bort henne mot sin tidigare bekvämlighet. "Visst är det dubbelarbete med den lilla snärtan, men charmig är hon! Och härom veckan doftade hon riktigt vuxet - mmm..."