Verdi som barnvakt
Rinas första tid hemma
Nu ska jag berätta hur det var den gången matte och husse släpade hem en valp och förväntade sig att JAG skulle ta hand om den!
Först vågade sig det lilla valpskrället inte ens fram - död och pina! Men det löste jag ju snabbt, hur skulle vi annars kunna ha kul?
Efter det var det som om jag plötsligt fått en extra svans...
En del bitska pussar blev det, men så är det ju med valpar.
Som barnvakt gäller det att hitta på saker och det här gillade Rina verkligen; morrade och kämpade som en vilde. Jag lät henne tro att det var en jämn kamp där utgången var oviss... och sen fick hon förstås vinna.
Och visst gillar hon mig!
Fast hon är lurig Rina, låtsas bara leka snällt...
...när hon i själva verket vill åt min svans!
Så pinsamt! Tänk om någon ser hur en liten valp kan packa ihop en vuxen kuvasz...!
Men jag förlåter henne ju alltid - till och med när hon tar mina tuggisar, det gör hon ofta.
Känner ansvaret tynga för hennes framtid och förmanar henne: "Hörru, småglin som du borde inte vara ute så här sent!"
Men ibland känner jag mig faktiskt som en rätt utsliten barnvakt och då är det skönt att ha en fristad: "Puh, ännu ett tag kan man vara ifred här uppe - men det är bara en tidsfråga."